Jag gillar litteratur som tar upp två motsatta mänskliga egenskaper, liksom i föregående inlägget om hur idealismen och realismen "klyva våra hjärnor". Jag såg nyligen på en filmatisering av Sense and Sensibility, där Marianne, när hon får reda på att Elinor hela tiden hade vetat om Edwards hemliga förlovning, utbrister:Ur ett historiskt perspektiv skulle man kunna säga att Elinor representerar den gamla tiden, det förnuftiga 1700-talet, medan Marianne representerar den romantiska rörelsen under det tidiga 1800-talet. Däremot, ur ett psykologiskt perspektiv, är detta sätt att förhålla sig till sociala koder inget nytt. Elinor lyssnar mer till överjaget, medan Marianne lyssnar mer till detet - och detta är ju en inbyggd mänsklig egenskap, oavsett tidsepok.“Always resignation and acceptance. Always prudence and honour and duty. Elinor, where is your heart?”
Acceptans är svårt. Om vi inte kan få det vi vill ha kan vi antingen acceptera att det är som det är och gå vidare, för att slippa mer lidande, eller så stormar vi fram och hoppas på det bästa, i hopp om att få det vi vill ha. Vad som avgör hur man agerar i olika situationer tror jag grundar sig i hur man, rent biologiskt, är som person, men också sociala faktorer. Hade det inte varit gängse i det samhälle som Sense and Sensibility utspelar sig att gömma sina känslor, hade kanske Elinor varit mer öppen med vad hon ville. Dock verkar det inte ha haft så stor effekt på Mariannes beteende. Enligt Colonel Brandon, som svarar på Elinors ursäkt angående sin systers beteende, är detta sätt att "lägga locket på" ingenting önskvärt. Det skulle bara leda till förtvivlan och depression.
Så, är acceptans något eftersträvansvärt? Ska man hantera ångest eller utmana sina föreställningar så är acceptans något bra. Det är ju också en viktig del inom meditation, särskilt från den buddistiska traditionen. Livet är lidande; kan vi acceptera det så minskar lidandet. Ser man däremot till de problem som finns i världen, så är acceptans kanske inte det bästa vapnet för att åstadkomma förändring om man är missnöjd med hur det är. Men i slutändan är det hur vi värderar det vi ser och upplever som spelar någon som helst roll.
