 |
| Bilbo Baggins |
Bilbo bor i en håla i marken i ett fridfullt naturområde under The Hill, tills en dag då han blir meddragen ut på äventyr för att återta dvärgarnas förlorade hem, ett berg kallat Lonely Mountain som vaktas av draken Smaug, och den skatt som finns i det. Bilbo tilldelas rollen som inbrottstjuv och längs med vägen får de utstå många faror som de inte räknat med: trubbel med bergstroll, tillfångatagna av goblins och alver, i strid med jättespindlar och vilse i en stor skog. (Det är också under denna resa som Bilbo, hos varelsen Gollum, finner den magiska ring som gett namn till den efterföljande trilogin). Till slut når de fram till sitt mål, men har ingen plan för att bli av med draken. Bilbo får rollen att undersöka saken och råkar draken Smaug, som väcks ur sin dvala och beger sig ut och plundrar den närliggande staden men dödas. Detta mynnar ut i ett slag mellan dvärgar, alver och människor om skatten. Bilbo återvänder så småningom till sitt hem som en ny och mer erfaren hobbit.
När man läser om Bilbo är det lätt att likna honom vid ett barn, inte bara för att han (liksom alla hobbits) är liten till växten, utan därför att han i viss mening inte beter sig vuxet. Han röker förvisso pipa och har ett eget hus, men han är tveksam inför den stora världen och tycker bäst om att bara vara hemma. När trollkarlen Gandalf så småningom besöker hans hem för att få med honom på äventyr blir han som en fadersfigur för Bilbo, ett stöd längs med det äventyr han så småningom beger sig ut på tillsammans med en skara dvärgar. Bilbo är för övrigt kluven i sitt förhållande till äventyr; ena sidan av hans släkt är kända för att - mot konventionen - ibland ge sig ut på äventyr, medan den andra (mer ansedda) håller sig hemma.
Inte bara Tolkiens värld, utan även fantasy-genren i övrigt, är ganska intressant att studera utifrån vilka raser eller varelser som finns i den, och vad de kan tänkas representera. Förutom hobbitar finns som sagt även dvärgar, goblins (en typ av troll), alver, bergstroll och andra varelser. De varelser som har mänskliga drag är mest intressanta för de förefaller representera olika mänskliga karaktärsdrag, och utforskar således frågan om människans väsen. Hobbitar är små, naturnära och är duktiga på att smyga; dvärgar är också korta men är starka, vildvuxna, stolta krigare, älskar skatter och hantverk; goblins är dumma, fula, onda och saknar förfining helt och hållet; alverna är deras motsats: de är vackra, intelligenta och förfinade. Även vanliga människor existerar i denna värld och fungerar som en kontrast mot dessa andra varelser: den vanliga människan i en märklig, magisk värld - mycket som vår egen fast annorlunda?
Det som dock skiljer vår vanliga verklighet mot Bilbos - och det är en lockande tanke - är att den förefaller vara enklare. Det finns gott och det finns ont. Det finns onda varelser och det finns goda varelser. Draken Smaug som de jagar ur dvärgarnas berg är av naturen ond, ty han är en drake, medan exempelvis örnarna som hjälper gruppen att fly från goblins och wargar är goda. Människor föredrar denna enkelhet, och vi kan exempelvis se den inom religionen där det finns goda handlingar och onda handlingar. Men är krig och dödande, vilket sker i godhetens namn, verkligen gott?
Romanen är från början en barnberättelse och det märks i språket som är tämligen enkelt, men även handlingen. Den är sällan djuplodande utan lätt att följa; vädret sätter också tonen för vilken känsla som förmedlas, och gör också romanen mer västerländsk, där vädret faktiskt kan variera på detta sätt. Den är på sätt och vis också en klassisk bildningsroman, som exempelvis Skattkammarön av Robert Louis Stevenson, där man får följa (ofta en pojke) som tvingas ut på äventyr och växer som människa och i slutändan blir en man. Den efterföljande trilogin sägs vara mer mogen i tonen, men för den som vill läsa hur det började och vill ha en introduktion till Tolkiens värld rekommenderas att läsa om Bilbo Baggins äventyr.
