1984

1949 släpptes George Orwells roman för första gången. Den skulle inte heller bli den sista utgåvan. George Orwell har förmodligen vänt på siffrorna i 1948 till 84 (då boken skrev 1948). Men poängen är att historien utspelar sig i en icke alltför avlägsen framtid - en framtidsdystopi i kölvattnet av andra världskriget och en varning av vad som komma skulle, eller kunde komma. George Orwell förutsåg en framtid av superstater med välutbyggda propagandaapparater, vilket vi ju till viss del har sett sedan dess, och inte minst idag. Det är Orwells djupa psykologiska och politiska insikter vi kan lära oss av, bl.a. genom triaden: krig är fred; frihet är slaveri; okunnighet är styrka.

Superstater
I den värld som målas upp finns tre superstater med sina egna totalitära ideologier. Berättelsens protagonist och anti-hjälte är Winston Smith. Han tillhör Oceaniens parti, med ideologin Ingsoc (engelsk socialism) vars ledare är Big Brother, en man som förefaller vara fiktiv då ingen någonsin har sett honom. Winston tillhör det yttre partiet (en sorts medelklass) och arbetar åt partiet i sanningsministeriet med att förfalska dokument, eller korrigera/rätta som det officiellt heter. Han har länge tvekat på partiets propaganda och dess rättfärdighet, men vågar inte säga något, då han riskerar att vaporiseras, dvs. gripas och försvinna. När en person vaporiseras tas också alla spår av personen bort också, som om de aldrig hade existerat.

Partiets vilja är att kontrollera allt: historien, nutiden och framtiden. Genom att ha full kontroll på dåtiden kan man också kontrollera framtiden, och har man kontroll på nutiden kan man kontrollera dåtiden. Partiet vill inte att dess undersåtar, eller medborgare, skall ha några avvikande tankar eller åsikter, utan vill reducera allas tankar till hat, rädsla och ovillkorlig lydnad och kärlek till Big Brother (Storebror/Partiet). Ett sätt att uppnå detta är att reducera orden i språket till att endast innehålla godkända ord, och på så vis minska risken för "feltänk". Ett annat sätt är att uppmana till "dubbeltänk", dvs. tänka en tanke men samtidigt acceptera en motsatt, som exempelvis att krig är fred.

Dubbeltänk
Staterna är alltid i krig med varandra, på ett eller annat sätt. Genom att alltid vara i krig (oavsett om de faktiskt är det eller ej) kan partiet lättare styra sina undersåtar och få dem att acceptera försämringar i levnadsstandard. Endast genom att rusta upp och kriga kan fred uppnås. Allt som behövs är att besegra de andra, och för detta krävs uppoffringar. Och för att uppnå frihet krävs därför att medborgarna underordnar sig partiet. Och är man okunnig om detta stärker det partiet och därmed säkerhet och friheten.

Det är lätt att dra en parallell till vår egen tid, bortom totalitära stater så som Orwell kände dem (Nazityskland, Sovjet). Även om vi inte blir vaporiserade när vi uttrycker en icke-godkänd tanke så finns det en propaganda som säger vad du bör tycka. Och hur många gånger får vi inte höra att det bara finns en lösning på ett problem eller att Ryssland är farliga när Nato bombar? Att vi måste rusta upp för att behålla freden? Att vi måste avlyssnas för att fortsätta vara fria? Är inte detta dubbeltänk?

Rätt och fel
I denna värld finns inga lagar, därför att de inte anses behövas då världen är bättre. Ändå finns risken att bli bortförd för att man gjort fel, dvs. gått emot partiet: tankebrott. Winston träffar en ung kvinna, Julia, som han träffar i hemlighet. De träffas sporadiskt under en längre tid, men till slut kommer partiet på dem och de grips för tankebrott. Kärlek till någon eller något annat än partiet är förbjudet. De har därmed begått en politisk handling. Detta föregicks av att Winston och Julia försökt gå med i en motståndsrörelse som visade sig vara en fälla av partiet. Julia och Winston blir bortförda till kärleksministeriet. De vet inte om varandra och vet inte hur länge de är borta. Winston blir torterad och sedan hjärntvättad till att inse att han älskar Storebror över allt annat. När han släpps är intresset för Julia borta.

Dystopi
Även om boken inte var unik i sitt slag räknas den som en av de främsta brittiska, och västerländska, romanerna. Det är en dyster framtidsbild Orwell målar upp, och inte heller slutar den väl. Han låter Winston få den insikten att det enda sättet för partiet att upphöra är om folket, prolerna, vaknar upp och skapar en revolution, vilka han räknar med är cirka 85% av befolkningen. Men dessa proler är omedvetna om sin styrka (okunnighet är ju styrka) och kommer därför aldrig att resa sig: "In a way, the world-view of the part imposed itself most successfully on people incapable of understanding it."

I romanen nämns också att dessa samhällsklasser som utgör de övre, mellan och lägre grupperna i samhällsstrukturen funnits alltsedan man började dela upp jorden mellan sig, dvs. sedan den neolitiska revolutionen under yngre stenåldern. I alla fall kan man säga att de övre och lägre funnits, och att mellangruppen, eller medelklassen, är ett något mer modernt fenomen, inklämd mellan den lilla styrande eliten och den stora gruppen menlösa.

Det är svårt att göra boken rättvisa på endast dessa rader, men det är en roman väl värd vår uppmärksamhet.