Utvandrarna

Nu har jag sent omsider tagit mig an och igenom Vilhelm Mobergs utvandrarepos Utvandrarna, som ju egentligen består av ytterligare tre böcker (Invandrarna, Nybyggarna samt Sista brevet hem till Sverige), men den första delen är kanske den mest kända. Må så vara att verket kanske inte är ett epos i ordets rätta bemärkelse, men det är onekligen storslaget.

Från tanke till handling
I början får vi ta del av smålandssocknen Ljuder och hur livet stod till där. Vi får följa huvudkaraktären Karl Oskars föräldrar och hur de slitit på gården Korpamoen. När Karl Oskars far efter en olycka blir handikappad får Karl Oskar ta över gården, men först måste han ta sig en fru, vilket han ganska snabbt gör - Kristina från Dufvemåla. Redan här får man en bild av Karl Oskar som en väldigt handlingskraftig karaktär som vet vad han vill, inget tvivel eller tvehågsenhet. Kristina beskrivs dock mer naiv och barnslig till en början. De får ganska snart flera barn, och det är tätt mellan barnen.

Historien svänger dock snart, när det ett år blir torka, och deras lada brinner ner efter att blixten slagit ner där. Till följd härav lider de svältår i vilket ett av deras barn dör. Karl Oskar börjar ifrågasätta den Gud han lärt sig att frukta: om det var meningen att de skulle slita i sitt anletes svett vore det väl på sin plats om de fick lön för sin möda? Vad var meningen om de inte ens fick detta?

Karl Oskars yngre bror, Robert, lider som dräng under en stygg bonde som en dag slår honom halvt fördärvad när han blev påkommen med att lata sig. Han fick en örfil så hård att örat började såra och tjuta. När han senare låg i dessa smärtor tänkte han att ljudet i örat lät som vatten: det var havet som kallade på honom. Han hade tidigare läst om landet Amerika i en bok. Robert är uppenbarligen en person som är bättre med huvudet än med händerna. När han senare avslöjar sina tankar för sin bror visar det sig att båda har gått och tänkt på samma sak: emigrera till Amerika.

När de så småningom kommer iväg är det ett flera från socknen som gjort dem sällskap, människor som på olika sätt inte känt det lönt att vara kvar i socknen eller hemlandet. Frireligiösa och utstötta följde dem på vägen. De bordar en brigg i Karlshamn och seglar under stora besvär från Östersjön, över Nordsjön, genom den Engelska kanalen och ut över den till synes oändliga atlantiska oceanen. På vägen blir många sjuka och några dör, men det är något som kapten ombord räknat med, även om han önskat att de i stället bara fraktad död last, och inte människor. Efter åtta dryga veckor stiger de i land i New York.

Språkligt sett
Moberg skriver med ett ganska lättsamt språk; läsaren förirrar sig inte i intetsägande bisatser eller svåra ord. Personerna och omgivningen ges inga ingående beskrivningar, för det är inte detaljerna som är det viktiga, utan vad som händer med personerna han gestaltar, vad de känner och tänker. Därför fortskrider också handlingen fram ganska raskt. Jag tänker på Voltaires Candide, men riktigt så snabbt går det inte. Moberg skriver inte heller som den kinesiske författaren Mo Yan med sina detaljerade, stundom "magiska", beskrivningar. Berättelsen ges en tydlig svensk eller, kanske mer korrekt, småländsk prägel, då dialogerna är skrivna på dialekt. Det är ett djärvt tilltag, men ger romanen en mer realistisk prägel. Historien är ju ändå baserad på verkliga händelser.

Med historiska glasögon
Migration är ju ett väldigt aktuellt ämne idag och därför är också boken väldigt aktuell. Men anledningen till varför någon emigrerar skiljer sig naturligtvis åt. I mitten av 1800-talet var det kanske svält och religiöst förtryck, som för karaktärerna i boken. Senare var det social oro, svartlistning av arbetare, etc. Detta i kombination med drömmar om ett bättre liv i ett förlovat land. USA var ju faktiskt ett land som frigjort sig från de gamla strukturerna och startat om på nytt. Dessutom rullade ju de ekonomiska hjulen på högvarv där borta i väst, rent bokstavligt, och det fanns möjlighet för den som var hugad att komma upp sig i världen, innan det var för sent. Detta var möjligt för att man hade ihjäl stora delar av den ursprungsbefolkning som fanns i Amerika före européerna, vilket beredde vägen för dem.

Utvandringen från Sverige, skulle man också kunna hävda, "lättade på det sociala trycket" och lät saker och ting fortgå som det var en tid till. Men så småningom fick makten ge vika även i Sverige och genomföra reformer som vi känner via arbetarrörelsen.

Procentuellt sätt emigrerade fler under denna stora utflyttning än vad som sker idag, även om det i antal människor räknat är fler som flyttar ut idag. Orsakerna varierar, men en gemensam nämnare har de nog: ett bättre liv någon annanstans.

The Hobbit

Bilbo Baggins

Hur är det att vara en liten, oerfaren människoliknande varelse i en stor värld? The Hobbit är berättelsen om Bilbo Baggins äventyr som utspelar sig före den mer kända trilogin Lord of the Rings (eller Sagan om ringen på svenska), av J.R.R. Tolkien. Bilbo är på många sätt mänsklig, men är en hobbit - en av flera människoliknande varelser i världen Middle Earth.

Bilbo bor i en håla i marken i ett fridfullt naturområde under The Hill, tills en dag då han blir meddragen ut på äventyr för att återta dvärgarnas förlorade hem, ett berg kallat Lonely Mountain som vaktas av draken Smaug, och den skatt som finns i det. Bilbo tilldelas rollen som inbrottstjuv och längs med vägen får de utstå många faror som de inte räknat med: trubbel med bergstroll, tillfångatagna av goblins och alver, i strid med jättespindlar och vilse i en stor skog. (Det är också under denna resa som Bilbo, hos varelsen Gollum, finner den magiska ring som gett namn till den efterföljande trilogin). Till slut når de fram till sitt mål, men har ingen plan för att bli av med draken. Bilbo får rollen att undersöka saken och råkar draken Smaug, som väcks ur sin dvala och beger sig ut och plundrar den närliggande staden men dödas. Detta mynnar ut i ett slag mellan dvärgar, alver och människor om skatten. Bilbo återvänder så småningom till sitt hem som en ny och mer erfaren hobbit.

När man läser om Bilbo är det lätt att likna honom vid ett barn, inte bara för att han (liksom alla hobbits) är liten till växten, utan därför att han i viss mening inte beter sig vuxet. Han röker förvisso pipa och har ett eget hus, men han är tveksam inför den stora världen och tycker bäst om att bara vara hemma. När trollkarlen Gandalf så småningom besöker hans hem för att få med honom på äventyr blir han som en fadersfigur för Bilbo, ett stöd längs med det äventyr han så småningom beger sig ut på tillsammans med en skara dvärgar.  Bilbo är för övrigt kluven i sitt förhållande till äventyr; ena sidan av hans släkt är kända för att - mot konventionen - ibland ge sig ut på äventyr, medan den andra (mer ansedda) håller sig hemma.

Inte bara Tolkiens värld, utan även fantasy-genren i övrigt, är ganska intressant att studera utifrån vilka raser eller varelser som finns i den, och vad de kan tänkas representera. Förutom hobbitar finns som sagt även dvärgar, goblins (en typ av troll), alver, bergstroll och andra varelser. De varelser som har mänskliga drag är mest intressanta för de förefaller representera olika mänskliga karaktärsdrag, och utforskar således frågan om människans väsen. Hobbitar är små, naturnära och är duktiga på att smyga; dvärgar är också korta men är starka, vildvuxna, stolta krigare, älskar skatter och hantverk; goblins är dumma, fula, onda och saknar förfining helt och hållet; alverna är deras motsats: de är vackra, intelligenta och förfinade. Även vanliga människor existerar i denna värld och fungerar som en kontrast mot dessa andra varelser: den vanliga människan i en märklig, magisk värld - mycket som vår egen fast annorlunda?

Det som dock skiljer vår vanliga verklighet mot Bilbos - och det är en lockande tanke - är att den förefaller vara enklare. Det finns gott och det finns ont. Det finns onda varelser och det finns goda varelser. Draken Smaug som de jagar ur dvärgarnas berg är av naturen ond, ty han är en drake, medan exempelvis örnarna som hjälper gruppen att fly från goblins och wargar är goda. Människor föredrar denna enkelhet, och vi kan exempelvis se den inom religionen där det finns goda handlingar och onda handlingar. Men är krig och dödande, vilket sker i godhetens namn, verkligen gott?

Romanen är från början en barnberättelse och det märks i språket som är tämligen enkelt, men även handlingen. Den är sällan djuplodande utan lätt att följa; vädret sätter också tonen för vilken känsla som förmedlas, och gör också romanen mer västerländsk, där vädret faktiskt kan variera på detta sätt. Den är på sätt och vis också en klassisk bildningsroman, som exempelvis Skattkammarön av Robert Louis Stevenson, där man får följa (ofta en pojke) som tvingas ut på äventyr och växer som människa och i slutändan blir en man. Den efterföljande trilogin sägs vara mer mogen i tonen, men för den som vill läsa hur det började och vill ha en introduktion till Tolkiens värld rekommenderas att läsa om Bilbo Baggins äventyr.