Utvandrarna

Nu har jag sent omsider tagit mig an och igenom Vilhelm Mobergs utvandrarepos Utvandrarna, som ju egentligen består av ytterligare tre böcker (Invandrarna, Nybyggarna samt Sista brevet hem till Sverige), men den första delen är kanske den mest kända. Må så vara att verket kanske inte är ett epos i ordets rätta bemärkelse, men det är onekligen storslaget.

Från tanke till handling
I början får vi ta del av smålandssocknen Ljuder och hur livet stod till där. Vi får följa huvudkaraktären Karl Oskars föräldrar och hur de slitit på gården Korpamoen. När Karl Oskars far efter en olycka blir handikappad får Karl Oskar ta över gården, men först måste han ta sig en fru, vilket han ganska snabbt gör - Kristina från Dufvemåla. Redan här får man en bild av Karl Oskar som en väldigt handlingskraftig karaktär som vet vad han vill, inget tvivel eller tvehågsenhet. Kristina beskrivs dock mer naiv och barnslig till en början. De får ganska snart flera barn, och det är tätt mellan barnen.

Historien svänger dock snart, när det ett år blir torka, och deras lada brinner ner efter att blixten slagit ner där. Till följd härav lider de svältår i vilket ett av deras barn dör. Karl Oskar börjar ifrågasätta den Gud han lärt sig att frukta: om det var meningen att de skulle slita i sitt anletes svett vore det väl på sin plats om de fick lön för sin möda? Vad var meningen om de inte ens fick detta?

Karl Oskars yngre bror, Robert, lider som dräng under en stygg bonde som en dag slår honom halvt fördärvad när han blev påkommen med att lata sig. Han fick en örfil så hård att örat började såra och tjuta. När han senare låg i dessa smärtor tänkte han att ljudet i örat lät som vatten: det var havet som kallade på honom. Han hade tidigare läst om landet Amerika i en bok. Robert är uppenbarligen en person som är bättre med huvudet än med händerna. När han senare avslöjar sina tankar för sin bror visar det sig att båda har gått och tänkt på samma sak: emigrera till Amerika.

När de så småningom kommer iväg är det ett flera från socknen som gjort dem sällskap, människor som på olika sätt inte känt det lönt att vara kvar i socknen eller hemlandet. Frireligiösa och utstötta följde dem på vägen. De bordar en brigg i Karlshamn och seglar under stora besvär från Östersjön, över Nordsjön, genom den Engelska kanalen och ut över den till synes oändliga atlantiska oceanen. På vägen blir många sjuka och några dör, men det är något som kapten ombord räknat med, även om han önskat att de i stället bara fraktad död last, och inte människor. Efter åtta dryga veckor stiger de i land i New York.

Språkligt sett
Moberg skriver med ett ganska lättsamt språk; läsaren förirrar sig inte i intetsägande bisatser eller svåra ord. Personerna och omgivningen ges inga ingående beskrivningar, för det är inte detaljerna som är det viktiga, utan vad som händer med personerna han gestaltar, vad de känner och tänker. Därför fortskrider också handlingen fram ganska raskt. Jag tänker på Voltaires Candide, men riktigt så snabbt går det inte. Moberg skriver inte heller som den kinesiske författaren Mo Yan med sina detaljerade, stundom "magiska", beskrivningar. Berättelsen ges en tydlig svensk eller, kanske mer korrekt, småländsk prägel, då dialogerna är skrivna på dialekt. Det är ett djärvt tilltag, men ger romanen en mer realistisk prägel. Historien är ju ändå baserad på verkliga händelser.

Med historiska glasögon
Migration är ju ett väldigt aktuellt ämne idag och därför är också boken väldigt aktuell. Men anledningen till varför någon emigrerar skiljer sig naturligtvis åt. I mitten av 1800-talet var det kanske svält och religiöst förtryck, som för karaktärerna i boken. Senare var det social oro, svartlistning av arbetare, etc. Detta i kombination med drömmar om ett bättre liv i ett förlovat land. USA var ju faktiskt ett land som frigjort sig från de gamla strukturerna och startat om på nytt. Dessutom rullade ju de ekonomiska hjulen på högvarv där borta i väst, rent bokstavligt, och det fanns möjlighet för den som var hugad att komma upp sig i världen, innan det var för sent. Detta var möjligt för att man hade ihjäl stora delar av den ursprungsbefolkning som fanns i Amerika före européerna, vilket beredde vägen för dem.

Utvandringen från Sverige, skulle man också kunna hävda, "lättade på det sociala trycket" och lät saker och ting fortgå som det var en tid till. Men så småningom fick makten ge vika även i Sverige och genomföra reformer som vi känner via arbetarrörelsen.

Procentuellt sätt emigrerade fler under denna stora utflyttning än vad som sker idag, även om det i antal människor räknat är fler som flyttar ut idag. Orsakerna varierar, men en gemensam nämnare har de nog: ett bättre liv någon annanstans.